Musik

Sista fixarna på studiomixen av I See You Now

Det har varit mycket fokus på annat ett tag och I See You Now har fått ligga och vila lite. Inget fel i det, tvärtom brukar det kunna bli bättre då. Man hör saker som man inte har hört tidigare. Nu har vi fått gå och klurat på några körer till och att lägga shimes (min fina födelsedagspresent).

Så en grå lördag masade vi oss in i studion för att fixa de sista småsakerna.

studio

Nicko lägger sina sista körer.

Nickosjunger

Jag lägger shimes (lättare sagt än gjort! Shimes gör lite som de vill…)

annelikörskimes

Och studiokatten är med och lite överallt förstås!

studiokatten

Lustspel, uruppförande

I söndags var det premiär för lustspelet i Fläckebo på temat kärleken mellan Gustav II Adolf och Ebba Brahe. Efter alla förberedelser och repetitioner sedan i våras känns det skönt att sitta här efter att adrenalinet börjat sjunka undan med en video från föreställningen till de som inte hade möjlighet att vara på plats.

Här är videoklipp på sångerna och dansen filmat från första parkett.

Tonarter, dur eller moll?

Anneli har en gammal gitarr av gran. Det sägs att ljudet blir bättre destå äldre träet blir. Tyvärr tror jag inte samma sak gäller strängarna som skulle behöva få sig ett byte. Jag satt med gitarren och komponerade ett stycke men kunde inte bestämma mig för om favoritpartiet klingade bäst i dur eller moll.

Videon ledde till en diskussion om vad som egentligen är dur och vad som är moll när det kommer till tonarter. Som du kanske vet har varje dur-tonart en parallell moll-tonart som innehåller samma ackord och toner. T. ex. är parallelltonarten till G-dur, e-moll. Hur vet man då om stycket går i dur eller moll?

Om man använder mestadels molltyngda ackord då blir det tonarten moll.

Det är kompositören som bestämmer om det ska klassas som dur eller moll.

Jag tror att det har att göra med vilken ton man börjar på.

I sångböcker skriver man endast ut dur-tonarten.

Nja, rockgitarristers favorittonart brukar väl sägas vara e-moll.

Förslagen var många och vi bestämde oss för att ta fram ett antal sångböcker för att kontrollera hur tonarten skrivs ut. Vartefter vi hade bläddrat igenom flera sånger visade det sig att man kör safe och inte skriver ut tonarten alls i klartext, utan istället markerar tonarten med förtecken i notbladet. G-dur och e-moll skrivs med ett förtecken och det är tonen F i skalan som är höjd till F♯.

G-dur/e-moll

Ärligt talat vet jag inte den musikteoretiska definitionen på dur och moll-tonarter. Är det någon här som vet eller har en egen tolkning får ni gärna berätta.

Bit av tonsatt brev

Idag träffades vi igen i Fläckebo för att bygga vidare på innehållet i kommande lustspel den 28/7. Några av rollerna har blivit tillasatta och är det någon i byggden som är intresserad av att vara med kan ni kontakta producenten Elisabeth de Wilde. Vi tog tillfället i akt att visa upp en del av den musik vi kommer att framföra.

I See You Now (Rock Sample)

Lately we’ve been working mostely with instrumentals. Maybe it’s because it’s much easier to pick up the guitar or drumpad to start from where you finished last night, than to set up and arrange for a vocal recording.

One of the things we’ve done is to record a part of the song “I See You Now”, to be honest, only the rock riff before the last chorus. So this is a pre-mix of the studio version,

compared to the acoutsic version.

Lustspel i Fläckebo

I år firar Fläckebo hembygdsförening 100 år och det ska så klart firas! Nicko är ju uppväxt i Fläckebo så vi har fått frågan om vi vill vara med. Idag hade vi ett första planeringsmöte.

Nicko ska gestalta Gustav II Adolf och jag ska gestalta Ebba Brahe. Vi har fått i uppdrag att tonsätta Gustav II Adolfs kärleksbrev till Ebba Brahe och dikten som heter “Ebbas klagan”.

Det hela går av stapeln den 28 juli 2013. Tanken är att vi ska hålla till vid hembygdsgården om vädergudarna är på vår sida.

Moses besöker studion

Och så blev det långhelg. Tillsammans med Moses bestämde vi oss för att prova med lite fiol på “Loneliness”.

(Notera mina fina shimes som jag fick i födelsedagspresent av Nicko.)

Efter att ha jammat lite och samlat lite mod provade vi att spela in. Det var första gången som vi mickade upp en fiol här hemma i studion och första gången som Moses provade att spela fiol i studio. Rätt spännade för oss allihop med andra ord!

Fördelen med fiol i studio är att det ger bra med ljud ifrån sig så kvaliten på spåren blev riktigt bra.

Intressant är också att fiolen jämfört med t.ex. gitarr inte ger ifrån sig särskilt mycket strängljud. Det gör mikrofonplaceringen ganska enkel.

Jag hoppas att vi inte retade någon granne bara för ja, det låter ju rätt mycket. Inte i själva studion kanske, men när vi jammade.

Och som en liten extra påskhälsning till våra läsare, vänner och fans bestämde vi oss för att dokumentera äventyret ordentligt. Så här kommer en liten videosnutt från studion:

Glad påsk!

Sponsrat inlägg: Telia HBO

Det har slagit mig på senare tid att man i flera serier och filmer arbetar väldigt genomtänkt med soundtracken för att skapa rätt stämningar. Och när jag säger genomtänkt menar jag inte att skriva all musik själv utan genom att leta upp nya, gamla, kända och mindre kända artister och deras verk. Ett praktexempel på det tycker jag är Alan Ball’s True Blood. Av en händelse råkade jag dessutom se att alla avsnitten i den första säsongen är döpta efter sina respektive soundtracks (allmusic.com).

True Blood är på många sätt lite av en installation med karaktärerna, omgivningarna i småstaden Bon Temps i Louisiana, fördomarna och språket, och inte minst musiken som subtilt arbetar i bakgrunden för att förstärka alla stämningar.

Att titta på film och serier är ett spännande sätt att upptäcka ny musik på. Själv fastnade jag för Neko Case’s “I Wish I Was The Moon” och var tvungen att leta upp artisten ifråga. På den vägen upptäckte jag många fler väldigt fina låtar som “Hold On, Hold On” och “If You Knew”. Neko Case lämnar även sitt bidrag på covern “She’s Not There” tillsammans med Nick Cave, men helt ärligt är jag mer förtjust hennes americanastil.

Om du har missat den här serien har du nu möjlighet att se den igen genom att prova HBO gratis i sex månader via Telia digital-tv.

Läs mer och beställ HBO!

Och här är Neko Case med en liveversion av “I Wish I Was The Moon”:

Som ni ser är det här ett sponsrat inlägg. Vi tänkte att vi kunde prova och vem vet det kanske blir något mer i framtiden, men givetvis bara när det handlar om något som vi bedömer är av intresse för våra läsare. Och framför allt där vi har möjlighet att skriva något personligt som kan intressera.