Jag har tidigare berättat om resan till Svalbard och du har fått vara med och lyssna på ljuden från Dalbreen. Du har kanske listat ut temat för den här månaden? I väntan på nästa låt kommer här lite fler ljudklipp från Svalbard.

Men först: Vad ska vi då göra för att få ha kvar våra glaciärer? Det kan inte jag svara på. Men vi kan ta ett litet steg i rätt riktning.
Bild på Smithbreen och en storsäl.

När räknas en glaciär som en glaciär?

Frågan som dök upp på expeditionen har jag förstås inte kunnat låta bli att undersöka lite närmare. Post och LaChapelle vänder på frågan i Glacier ice:

När upphör en glaciär att vara en glaciär?

Ja, därom tvista de lärde. Post och LaChapelle berättar att det finns olika sorters is. Glaciologin skiljer på den is som frusit ovanpå en sjö (fingerlika iskristaller), snöflingor och glaciäris som består av ackumulerad snö (runda iskristaller).

Det minsta kriteriet för en glaciär är att den består av riktig glaciäris och inte bara packad snö. Den ska också påverka landskapet som en glaciär.

Glaciologerna menar dessutom att sprickor från glaciärens rörelse är nödvändigt, medan geologerna anser att glaciärens påverkan, till exempel morän eller isräfflor (infrusna stenar och block som repar hällen under isens framfart), nog bevisar glaciärens rörelse och därigenom också att det är en glaciär.

Våra glaciärer krymper…

Det är helt naturligt att glaciärer smälter. Problemet är att om de inte byggs på med samma frekvens bakifrån krymper de.

Svalbards landskap består till stora delar av glaciärer. På Nordaustlandet, Svalbards näst största ö, ligger till exempel Europas största glaciär Austfonna. Tanken på att glaciärerna en dag skulle vara borta känns väldigt sorgligt. Det påverkar förstås inte bara landskapet rent estetiskt utan också alla djur och växter. För att åtminstone försöka göra någonting har jag valt att bli isbjörnsfadder och stödja Världsnaturfondens arbete i de arktiska områdena.

Bild på isbjörnar på Svalbard.

Och så några ljud…

Följande är ljud från några av Svalbards djur. I det första klippet skränar vittrutarna och ungerfär 17 sekunder in ryter en isbjörnshona varnande till en annan björn.

I det andra klippet sitter vi bland stenarna på ön Fuglesangen och lyssnar till alkekungarna. I det tredje klippet besöker vi Alkehornet och hör hur spetsbergsgrisslorna skränar i fjärran. Det sista klippet är mest på skoj. Här sjunger de glada expeditionsdeltagarna “Små grodorna” efter bestigningen av en liten höjd på Nordaustlandet.

Related posts:

Leave a reply

required