När jag började skriva texter var jag bara ett litet barn. Jag hade få musikaliska förebilder, men någonstans djupt inom mig hade jag en känsla av att det renaste och mest tillfredsställande sättet att uttrycka något som jag kände starkt var att sjunga om det. Vilket jag senare har insett att jag inte precis är ensam om. Är det exempelvis inte precis därför de sjunger i Disney- eller Bollywoodfilmer? (Min systers kommentar, så lite kredit till henne här).

Jag övergav tidigt mina försök att skriva texter på svenska. Jag skulle tro att det var av olika anledningar. Dels för att jag på den tiden hade förälskat mig i Celine Dions och Mariah Careys röster dels för att det var lättare att inte fastna i några svenska klyschor. Jag har således en pärm med hundratals texter på engelska… och skulle jag gå igenom alla mina kollegieblock närmar vi nog oss ett tusental. Och av dessa tusen har kanske ett 100-tal fått melodi och ett 50-tal faktiskt blivit inspelade. Jag får väl erkänna att många av de där tusen texterna är pinsamt dåliga, både grammatiskt och substantiellt, men vilken gedigen övning i det engelska språket!

Vid det här laget har du säkert förstått att för mig är det texten som är själva kärnan i musiken. Det spelar liksom inte riktigt någon roll hur bra melodin och arrangemanget är om texten är innehållslös och pepprad med klyschor. Jag kan njuta av “halva” låtar också, men då växer man ifrån dem efter ett tag. Det är harmonin mellan en träffande och finurligt skriven text, melodi och arrangemang som gör budskapet och uttrycker känslan.

Så var börjar jag? Jag börjar med en stark känsla som längtar efter ord. Lyckas jag sätta ord på henne kanske jag till och med kommer så långt som att nynna fram en melodi. Ofta brukar jag spela nyfödda låtar om och om igen, sådär en hundra gånger för att njuta av dem och överlever dem det, ja, då blir de kanske inspelade. Jag tänkte försöka titta närmare på lite olika aspekter av mitt textförfattande framöver. Vi får väl se vad det kan bli!

Related posts:

One comment on “Mina texter: Att börja

  1. Magnus von Knorring

    Hej!

    Ja, det var intressant att läsa “hur det gåt till”, när man skapar en ny låt. Såsom jag nu förstår, så ligger det oerhört mycket arbete bakom en utgiven inspelning (det trodde jag inte). Intressant att höra om alla samlade lysiktexterna också, de som aldrig getts ut. Sådant som man sparat från begynnelsestadiet, brukar i ett senare skede få intrycket av “lite naivitet” men man ser ju också HUR TEXTERNA utvecklats, med tiden. Sådant stärker ens nyskapande.

    Hälsar Magnus

    Ps. Datorn idag, har en “säregen egenskap”(?). Om man har skrivit någonting för många år sedan och jag återkommer till den filen senare i livet, så kan man tro att “detta kan inte ha varit jag” som skrivit det här. Naurligtvis är det ju så men ens hjärna “fylls ju på” hela tiden under livets “framfart”, så jag kan ju inte komma ihåg allting man har skrivit tidigare. Ibland kan jag bli “lite imponerad” av, vad man skrivit om förr.

Leave a reply

required