Hur det nu än är försöker jag ibland att skriva på svenska. Oftast blir det inte så mycket, men ibland så. Vi har till och med spelat in ett par låtar som “En stupad soldat” och “Två skilda vägar”. Det är lite märkligt för av det material som jag har skrivit på svenska är det inte alls de som jag tycker allra bäst om. “En stupad soldat” tyckte jag var rolig att spela in eftersom det är den första låten som jag någonsin har skrivit som en duett och bestämt i förväg vem som skulle sjunga vad. Annars är det ett ständigt experimenterande i studion.

För många år sedan skrev jag “Nu är jag tiden”. Den har flera fina verser också, men det är refrängen jag gillar bäst. Det är något visst med tiden och hur den aldrig stannar, lite som vi människor som bara fortsätter dag ut och dag in och ofta glömmer att stanna upp och reflektera. Om man aldrig stannar upp kanske man inte heller får chansen att ändra riktning, eller att rätta till misstag.

Nu är jag tiden som sakta vandrar
ibland är det svårt att vara den som aldrig stannar
Jag ser på hur alla tankarna flyr
och hur en ny dag åter gryr

Sedan finns det förstås andra då som bara blir några få stackars ensamma rader. I flera år har jag grubblat på någon lämplig vers utan mycket framgång. Och så till slut slog den mig att den gör sig ganska bra ensam som bara en strof också. En stilig snapsvisa kanske? Den har lite studentanda kan jag tycka, lite carpe diem och en rätt ståtlig medoli.

Fånga dagen som den är
och gör av den
vad gårdagen
aldrig någonsin var

Sedan finns det små romantiska och naturmystiska underverk som klarat sig undan klyschor (tycker jag i alla fall). I det här fallet fungerar de fyra verserna som delar i en gåta. Till den här smög sig ett mycket vackert pianoarrangemang fram också. Jag kan bara inte bestämma mig om det ska räcka så eller om den borde få behålla sin refräng och sin brygga och bli ännu mer. Jag tror det är därför jag aldrig har kommit längre än så här.

Gryningens skära fingrar smeker varsamt skogen
och drar revor i molnen likt åkern fårad utav plogen
Leksamt sjunger svalor till utsträckta strålar
och alltför livligt drar vinden genom vårens fagra målning

Dikeskantens tussilago som stjärnor i gräsets famn
sträcker sig mot skyarna där drömmar går i hamn
När syrsor stämmer upp står re’n skogen i lågor
himlen brinner av passion ur askan stiger frågor

Jag har inte kommit så långt som till att spela in dem, men jag tänkte att du med några acapella-snuttar kan få ett litet smakprov. Jag lägger spelaren här längst ner i inlägget.


Related posts:

One comment on “Mina texter: Svenska guldkorn från byrålådan

  1. Magnus von Knorring

    Hej !!
    Det var fina dikter från byrålådan.
    Hälsar Magnus

Leave a reply

required