När vi skrev in oss i Livekarusellen gjorde vi mest det för att det var en rolig grej och det kändes kul att komma ut och spela med lite nya låtar. De två första spelningarna var vi med på och den andra var nog faktiskt roligast. Tredje spelningen låg vi däckade i magsjuka med dottern på sjukhus och fjärde spelningen låg vi nerbäddade dunderförkylda hela familjen. Imorgon går regionsfinalen av stapeln och jag känner mig tacksam för att vi inte har gått vidare. Vi ligger också den här helgen nerbäddade dunderförkylda hela familjen. Det kanske är så att när man har små barn ska man inte boka turné i februari och mars.

Det är förstås många andra frågor som har väckts under den här tiden. Det har känts oerhört svårt att avboka spelningarna som vi inte kunde vara med på. Visserligen som en lättnad när det väl var gjort för kroppen bara skrek ju att det inte skulle vara möjligt. På något sätt känns alltid åtaganden viktigare än hur jag mår. Det är inte alls hälsosamt. Jag tänker att det mycket har med vårt samhälle att göra och hur vi blir programmerade till att prestation är så viktigt. Tänk istället hur fantastiskt vi skulle prestera om vi först och främst tog hand om oss själva. Det tål att tänkas på.

Jag känner mig ändå hoppfull. Fler och fler verkar upptäcka det. Och under andra spelningen vi var med på gick kärlek som en röd tråd genom allas framträdanden. Vi är väldigt tacksamma för de spelningar vi fick vara med på och tycker att livekarusellen har gjort ett fantastiskt arbete med att arrangera spelningarna. Och visst var vi taggade innan alla sjukdomar gjorde intåg. Till sist vill vi passa på att önska våra “poolare” Main Statement, MayaSwara och Viktor Sangemark lycka till i finalen!

Gruppbild Livekarusellen

Related posts:

Leave a reply

required