Nu i januari kom vintern vi trodde skulle utebli. Jag försöker att tänka på hur mycket jag egentligen tycker om den när ryggen värker efter att ha skottat dagar i sträck och skjutit barnvagen genom både nysnö och tö.
Men egentligen vandrar tankarna till en helt annan plats, till ett förlovat land och en förälskelse. Till Svalbard, mytomspunnet, med alla sina historier, men framför allt det karga landskapet och den makalösa naturen. Jag har hört om fler människor som har blivit blixtförälskade i Svalbard och tänker att det kanske är “ganska normalt”. Det är nu nästan fem år sedan vi var där, men det känns som igår.

Nu liknar förstås den svenska vintern och vintern på Svalbard inte alls varandra. Den svenska vintern är mer lik sommaren på Svalbard, med undantag för att det är ljust dygnet runt och att snön smälter i dalarna.

Jag har ägnat förälskelsen mycket tanketid och kommit fram till att det måste ha med mitt inre känslolandskap att göra. En del av det är lika kargt och otillgängligt (ja, inte för mig så klart) som landskapet på Svalbard. Det är så svårt att återge magiken i ord, men jag ska försöka ge dig några bilder. Under de kommande dagarna kommer jag att lägga upp några av mina fotografier och berätta om mina minnen. Några vykort från Svalbard helt enkelt!

6_3_Holmiabukten_8091

Holmiabukten, Svalbard (foto: Anneli von Knorring)

Related posts:

Leave a reply

required