Archives

Nya projekt – och musiken på “on hold”

Under sommaren blev det mycket studiotid och flera nya låtar är faktiskt nästan klara, men ännu återstår lite arbete. Sedan blev helt av sig självt en paus från musiken för både mig och Nicko.

ridertillalvriket_web-300x296

Jag har under det gångna året påtat med ett helt annat skrivande, nämligen Sagan om Trollsjön: En sagobok för barn och vuxna. Det har varit en fantastisk kontrast till att skriva låttexter och ett sätt att utforska skrivprocessen på ett helt annat sätt. Jag har ansträngt mig att lyssna på min egen kropp och inte tvinga fram något. Det är precis så jag vill skriva. Känna mig fri i flödet och låta flödet ta mig dit det är meningen. Titta in på hemsidan till Sagan om Trollsjön för att läsa mer.

Nicko då, jo han har också varit upptagen, men med ett helt annat projekt. En idé vi kläckte för flera år sedan nu när vi på våra resor började spela in vackra ljud från natur och omgiving. Soundstrom.se ska bli vår ljuddatabas, med framför allt naturljud till försäljning för kommersiellt bruk och gratis för skolprojekt. Vi får väl se när sidan är uppe och rullar. Titta in om du är nyfiken, men det är en hel del pyssel kvar innan den är klar.

Mina texter: Svenska guldkorn från byrålådan

Hur det nu än är försöker jag ibland att skriva på svenska. Oftast blir det inte så mycket, men ibland så. Vi har till och med spelat in ett par låtar som “En stupad soldat” och “Två skilda vägar”. Det är lite märkligt för av det material som jag har skrivit på svenska är det inte alls de som jag tycker allra bäst om. “En stupad soldat” tyckte jag var rolig att spela in eftersom det är den första låten som jag någonsin har skrivit som en duett och bestämt i förväg vem som skulle sjunga vad. Annars är det ett ständigt experimenterande i studion.

För många år sedan skrev jag “Nu är jag tiden”. Den har flera fina verser också, men det är refrängen jag gillar bäst. Det är något visst med tiden och hur den aldrig stannar, lite som vi människor som bara fortsätter dag ut och dag in och ofta glömmer att stanna upp och reflektera. Om man aldrig stannar upp kanske man inte heller får chansen att ändra riktning, eller att rätta till misstag.

Nu är jag tiden som sakta vandrar
ibland är det svårt att vara den som aldrig stannar
Jag ser på hur alla tankarna flyr
och hur en ny dag åter gryr

Sedan finns det förstås andra då som bara blir några få stackars ensamma rader. I flera år har jag grubblat på någon lämplig vers utan mycket framgång. Och så till slut slog den mig att den gör sig ganska bra ensam som bara en strof också. En stilig snapsvisa kanske? Den har lite studentanda kan jag tycka, lite carpe diem och en rätt ståtlig medoli.

Fånga dagen som den är
och gör av den
vad gårdagen
aldrig någonsin var

Sedan finns det små romantiska och naturmystiska underverk som klarat sig undan klyschor (tycker jag i alla fall). I det här fallet fungerar de fyra verserna som delar i en gåta. Till den här smög sig ett mycket vackert pianoarrangemang fram också. Jag kan bara inte bestämma mig om det ska räcka så eller om den borde få behålla sin refräng och sin brygga och bli ännu mer. Jag tror det är därför jag aldrig har kommit längre än så här.

Gryningens skära fingrar smeker varsamt skogen
och drar revor i molnen likt åkern fårad utav plogen
Leksamt sjunger svalor till utsträckta strålar
och alltför livligt drar vinden genom vårens fagra målning

Dikeskantens tussilago som stjärnor i gräsets famn
sträcker sig mot skyarna där drömmar går i hamn
När syrsor stämmer upp står re’n skogen i lågor
himlen brinner av passion ur askan stiger frågor

Jag har inte kommit så långt som till att spela in dem, men jag tänkte att du med några acapella-snuttar kan få ett litet smakprov. Jag lägger spelaren här längst ner i inlägget.


Mina texter: Att börja

När jag började skriva texter var jag bara ett litet barn. Jag hade få musikaliska förebilder, men någonstans djupt inom mig hade jag en känsla av att det renaste och mest tillfredsställande sättet att uttrycka något som jag kände starkt var att sjunga om det. Vilket jag senare har insett att jag inte precis är ensam om. Är det exempelvis inte precis därför de sjunger i Disney- eller Bollywoodfilmer? (Min systers kommentar, så lite kredit till henne här).

Jag övergav tidigt mina försök att skriva texter på svenska. Jag skulle tro att det var av olika anledningar. Dels för att jag på den tiden hade förälskat mig i Celine Dions och Mariah Careys röster dels för att det var lättare att inte fastna i några svenska klyschor. Jag har således en pärm med hundratals texter på engelska… och skulle jag gå igenom alla mina kollegieblock närmar vi nog oss ett tusental. Och av dessa tusen har kanske ett 100-tal fått melodi och ett 50-tal faktiskt blivit inspelade. Jag får väl erkänna att många av de där tusen texterna är pinsamt dåliga, både grammatiskt och substantiellt, men vilken gedigen övning i det engelska språket!

Vid det här laget har du säkert förstått att för mig är det texten som är själva kärnan i musiken. Det spelar liksom inte riktigt någon roll hur bra melodin och arrangemanget är om texten är innehållslös och pepprad med klyschor. Jag kan njuta av “halva” låtar också, men då växer man ifrån dem efter ett tag. Det är harmonin mellan en träffande och finurligt skriven text, melodi och arrangemang som gör budskapet och uttrycker känslan.

Så var börjar jag? Jag börjar med en stark känsla som längtar efter ord. Lyckas jag sätta ord på henne kanske jag till och med kommer så långt som att nynna fram en melodi. Ofta brukar jag spela nyfödda låtar om och om igen, sådär en hundra gånger för att njuta av dem och överlever dem det, ja, då blir de kanske inspelade. Jag tänkte försöka titta närmare på lite olika aspekter av mitt textförfattande framöver. Vi får väl se vad det kan bli!