Så kan det gå

När vi skrev in oss i Livekarusellen gjorde vi mest det för att det var en rolig grej och det kändes kul att komma ut och spela med lite nya låtar. De två första spelningarna var vi med på och den andra var nog faktiskt roligast. Tredje spelningen låg vi däckade i magsjuka med dottern på sjukhus och fjärde spelningen låg vi nerbäddade dunderförkylda hela familjen. Imorgon går regionsfinalen av stapeln och jag känner mig tacksam för att vi inte har gått vidare. Vi ligger också den här helgen nerbäddade dunderförkylda hela familjen. Det kanske är så att när man har små barn ska man inte boka turné i februari och mars.

Det är förstås många andra frågor som har väckts under den här tiden. Det har känts oerhört svårt att avboka spelningarna som vi inte kunde vara med på. Visserligen som en lättnad när det väl var gjort för kroppen bara skrek ju att det inte skulle vara möjligt. På något sätt känns alltid åtaganden viktigare än hur jag mår. Det är inte alls hälsosamt. Jag tänker att det mycket har med vårt samhälle att göra och hur vi blir programmerade till att prestation är så viktigt. Tänk istället hur fantastiskt vi skulle prestera om vi först och främst tog hand om oss själva. Det tål att tänkas på.

Jag känner mig ändå hoppfull. Fler och fler verkar upptäcka det. Och under andra spelningen vi var med på gick kärlek som en röd tråd genom allas framträdanden. Vi är väldigt tacksamma för de spelningar vi fick vara med på och tycker att livekarusellen har gjort ett fantastiskt arbete med att arrangera spelningarna. Och visst var vi taggade innan alla sjukdomar gjorde intåg. Till sist vill vi passa på att önska våra “poolare” Main Statement, MayaSwara och Viktor Sangemark lycka till i finalen!

Gruppbild Livekarusellen

Passing The 50k Mark

Just recently we passed 50 000 views on our Youtube channel. It has been active since 2006 and I would say that we were considered early adopters, at least in Sweden. Not many bands had their own channel at that time.  Part of the situation was caused by the fact that you had to acquire a license from the copyright collecting societies for every site you’d like to upload your music to, if you were to follow the terms and agreements strictly.  The situation was a gray zone and therefore we worked slightly anonymous by uploading the videos from a user account named “holymolydoly”. The username is still stuck in our url, not very handy for branding, but there you have the story anyway. A lot has happened since then and today every musician use Youtube as their no1 video site, even uploading covers and everyone think it’s fine. You could say the outsider has become mainstream. Or maybe it’s all wrong to recall Youtube as an outsider, because before here was nothing.

The most viewed video from our channel is this indie style video of our song “I See You Now” with more then 17000 views.

Fairly popular is the video from the video installation week.

Låt – Gustav II Adolfs kärleksbrev

Gustav II Adolfs kärleksbrev coverartTitle: Gustav II Adolfs kärleksbrev
Genre: Folk/Acoustic/Singer/Songwriter
Lyrics: Coming on lyrisk
Available On: SoundCloudSpotify
Mastered by: Digitalfabriken, Tomas Ferngren
Released: 14/2 2016

 

Låten är baserad på ett kärleksbrev från kung Gustav II Adolf till hovdamen Ebba Brahe. Texten har vi bearbetat något och gjort egen tonsättning till. Men det var ett tag sedan. Allt detta gjorde vi 2013 i samband med att vi fått förfrågan om att framträda med låten på Fläckebo hembygdsförenings 100-årsfirande. I samband med planeringen inför firandet växte idéerna fram om att även inkludera rörelser och handling. Bygden vart väldigt engagerad och det hela mynnade ut i ett lustspel med ett 15-tal deltagare regisserat av Elisabeth de Wilde. Det var bara att börja odla ut skägg, eftersom jag skulle vara Gustav. Anneli spelade Ebba.

Tanken har alltid funnits på att föreviga låten på något sätt, genom att spela in den eller kanske få ner den på notskrift. Vem vet vad några knäppgökar kan få för sig om ytterligare 100 år eller så. Men av olika anledningar kom andra saker emellan, bland annat vår lilltjej Ebba. Det var först två år senare som vi fick anledning att plocka fram låten igen när Annelis bror skulle gifta sig. Utöver de sedvanliga bröllopstalen kände vi att det kunde vara kul att bjuda på något lite annorlunda – varför inte en rätt udda kärlekstext från 1600-talet? Många tycktes gilla det vi gjorde och tyckte att vi skulle ge ut låten. Därför tillägnar vi nu Annelis bror och hans fru den här inspelning av Gustav II Adolfs kärleksbrev.

Turnéstopp, Brandsta i Arboga

Första turnéstoppet är avklarat och vilken härlig kväll det blev i Arboga på Brandsta! Väldigt fint arrangerat!

Vi var först ut och inledde med “Dreams”, tätt följd av “Come Petrichor”. Efter lite snack och ett exempel på VIV:ar drog vi “When I Wish” på piano och elgitarr för att sedan avsluta med fullt ös och “A Rock For A Heart”. Efter oss körde Main Statement fullt punkös. MayaSwara bröt av med indisk och svensk fusion innan Viktor Sangemark avslutade i Bob Dylan-trubadur-anda.

Vi tänkte att det vore kul att presentera våra “poolare” och kommer under turnén att tillägna dem vars ett inlägg här på bloggen.

Gruppbild Livekarusellen

Photo Credit: Saurabh Atrey

Skruva ljud

En del av Livekarusellen som vi är med och spelar i går ut på att man ska få feedback efter framträdandet. Efter första mötet känner jag att det inte blev så mycket konkret. Något som jag ska försöka jobba på till nästa framträdande är i alla fall gitarrljudet som upplevdes som tort och starkt. Nu vet jag inte vad man skulle ha hunnit göra annorlunda i form av instruktioner till ljudtekniker/scentekniker och liknande på de åtta minuter man hade på sig att ställa in allting. Men det handlar inte bara om det utan också om att jag måste grunna lite på hur jag vill att soundet ska vara. Inför framträdandet kändes det simpelt att plugga in gitarren direkt i förstärkaren. Det är också det som är lite av tjusningen att det är simpelt. Men nu kommer jag att jobba med effekter innan förstärkaren.

Letade fram min gamla gitarreffekt POD 2.0 och har börjat att skruva. Det fanns en tid då man såg de flesta lokala band springa omkring med dessa. Jag vet inte riktigt vad andra använder nuförtiden. Kanske inte just den här modellen i alla fall. Det hade så klart varit enklare om jag hade haft en fot-switch till den, men den tillverkas inte längre.

På turné med Livekarusellen

För de av er som följer oss på Facebook har ni säkert redan sett lite poster om Livekarusellen. Lite kortfattat är Livekarusellen en turné med ett tävlingsinslag anordnad av Studiefrämjandet. Den går i hela Sverige, men börjar i varje region. Vi kommer att delta i tävlingen i Västmanland. Varje band spelar på minst 3 ställen tillsammans med sina “poolkompisar”.

Igår spelade vi på Katapulten som är själva startskottet för Livekarusellen tillsammans med alla akter från Västmanland.

Vi hade förberett oss minutiöst (full fart i studion med repningar, förberedelser av material, kläder, visitkort och allt vad man kan tänkas behöva), ändå är det alltid någonting som strular. Nicko fick ryggskott i torsdags och kom inte ur sängen på hela dagen. Jag hann tänka flera gånger att det säkert inte skulle bli någon spelning alls. Men han lyckades ta sig upp på kvällen och har stapplat omkring sedan dess. Själva spelningen gick hyfsat bra. Vi hörde inte alls hur det lät, så det var bara att köra. Det blev lite strul med backingtracks, men inte alls sådant strul som jag hade tänkt på i förhand. Istället var det lite glapp i sladdarna. Inte värre än att vi lyckades lösa det under tidspress och allt. En ny erfarenhet helt enkelt! Påminner mig mest om spelningen vi gjorde i Trivandrum, Indien. Men den var stökig på ett helt annat sätt. Då kändes det som om vi hade full koll på ljudet, men ingen aning om när vi skulle få spela.

Jag hade hört talas om Livekarusellen tidigare och det var först när jag läste lite mer om den positiva anda, tankarna bakom och att varje spelning är ca 20 minuter som jag blev riktigt intresserad. Det kändes lagom.  Och roligt att komma ut och spela med lite nya låtar och att träffa andra lokala artister.

Det ser ut att bli 3 spelningar till. All info finns på livekarusellen.se

  • Arboga, 5 februari, kl 19:00
  • Norberg, 27 februari, kl 19:00
  • Troligen Fagersta, 10 mars, kl 19:00

Och så lite bilder från Katapulten:

 

Song – Come Petrichor

Here is the new song “Come Petrichor”. I’ve written so much about it in my previous post that anything I put here will just feel like a repetition. It feels great that it’s finally finished! We’ve been working on it for quite some time. You remember the first glimpse you had in the video installation week and that’s kind of where it started to become a song. Have fun listening!

petrichor_coverart

Title: Come Petrichor
Genre: Rock/Ambient/Electronic/Doom
Lyrics: Coming on lyrisk
Available On: SoundCloud, Spotify
Mastered by: Digitalfabriken, Tomas Ferngren
Released: 28/12 2015

Petrichor and I

I love learning new words. When I bumped into petrichor I just knew we were meant for one another. I just didn’t know how exactly. It all started with Neil Gaiman, famous author, writing an episode for the Doctor Who series called “The Doctor’s Wife”. It is a favorite episode for many more reasons than petrichor (Scrapyard at the end of the universe, Iris as the Tardis, “Did you wish really hard?”).

When I got the meaning of petrichor (the smell of the first drops of rain touching the soil) I knew it was the one word my vocabulary was missing. I don’t think there’s an equivalent in Swedish. I didn’t know there was a word for that magical smell at all! I’ve loved that smell since I was a child. And as it turns out I’m not alone. In fact there’s a scientific explanation to petrichor. The smell consists of two things which during rain are released into the air: A secrete oil from some plants and chemicals produced by bacteria in the soil.

2015-08-25 16.14.30

Something like a couple of years passed (who keeps track anyway?). Then I sat and wrote the lyrics for “Come Petrichor”. It wasn’t easy and I was determined to rewrite until I was completely satisfied. A few months later I started putting the music together and something like doom ambient worked it’s way out. I still wasn’t convinced it would be good. (That’s when it made it to the video installation week. I thought at least I can use it for that).

I finished the structure of the song and the vocals and handed it over to Nicko. When the guitars were added I just knew it was one of the best songs we’ve ever written and arranged. Even Nicko said: “I didn’t think we could top “A Rock For A Heart”, but I think we just did”.

2015-08-25 16.13.30-1I love the apocalyptic doom feeling. I love the rock meets electronic ambient. I love the dark and muddy lyrics that breaths of a past and a future. I miss the fact that I tried to make it clear it was a fig tree in the lyrics, but eventually was forced to cut it out (too many syllables…). But right now it doesn’t matter. Right now it’s everything I love from a song and it’s even got a peak moment right after the bridge.

Well, dear readers, that’s my petrichor for you. I could never hope that you love it as I do, but I sure hope you’ll enjoy listening to it! So look out for our new song, it’s coming really soon!

Studio blunderings

Well, we’ve come to the conclusion that sometimes there’s no point doing things you don’t like and especially if you’re not that good at it (and lack the equipment), like mastering songs. We’ve hired Digitalfabriken for the task of mastering the Rachel Green EP and “I See You Now”. We liked the result and so we hired them for “A Rock For A Heart” too.

With “A Rock For A Heart” it rather turned out to be a circus. First Nicko and I managed to send the final mix of the song as mono tracks (omg…).

Then Niklas Winde was disappointed with the mastered result of his remix (to much compression), but got to work that out with the studio technician. Everyone was happy.

When we finally thought everything was satisfactory Nicko woke me up in the middle of the night (no kidding!) to tell me that during the second chorus the sound changes. I had noticed that just a few hours earlier, but dismissed it as my headset getting worn. In deed, some mastering hick-up that we (stressed parents of a 1.5 year old child) didn’t manage to hear when we tried to listen earlier.

Then, just to complicate things, it turned out that Digitalfabriken were moving and had packed all equipment. Therefore they couldn’t check what had happened instantly. But good things comes to those who wait and now “A Rock For A Heart” is released and just in the past week reached Spotify as well.

2015-08-26 21.14.37

On the subject of loss

There are many losses in the world and to me it seems that the socially acceptable loss to grief are when a friend or a family member dies. For a certain time people can put up with the mourning process, but in my experience the process takes much longer. Loosing a pet is also very painful, but you’ll only get sympathy and understanding from those who know. To others it’s “just a pet”, when in fact it’s been your best friend for so many years.

But for loosing a dream, which could be just as painful as the above, you’ll get little sympathy. A clap on your shoulder at it’s best and some comforting words. However, the mourning process is just the same. But this time you’re forced to suffer in silence and the grieving comes with guilt, what-ifs and self-blaming. I think there are so many people all around us mourning the loss of a dream. Be it big or be it small, it really doesn’t matter as long as it really mattered to you. The fact that what you expected didn’t come true can be very hard to deal with and it requires a mourning process. It can be anything from a broken heart, disease, cancelled plans, a failed career, a child birth that didn’t turn out as expected, well, you name it. Where I sit it’s not much talked about. Then mourning process could isolate you. I know it has done that to me at times.

When I wrote “A Rock For A Heart” I was deep in grief. My first cat, Sidharta, with whom I had such a special connection, died in cancer long before his time. And as if that wasn’t bad enough, I had to make the decision to put him to sleep. “A Rock For A Heart” was born. A friend of mine said that there is a field in Heaven for the spirit animals where they wait for their masters. I envisioned it now and then as a comfort.

It’s been six years now and so much has happened. I have lost dreams, some really big ones, mourned them and moved on. But I’ve also been blessed in many ways. I try to remember that. Therefore as the years have gone by the lyrics of “A Rock For A Heart” has come to mean a lot more to me. In it’s essence it is about grieving and it is about making the difficult decisions in life. Somehow the tough grown-up part of life and of being the responsible.

bench of thoughts